Det går trögt att komma igång med kost och träning… Bestämmer mig ofta men kommer av mig innan jag börjat. De snabba kolhydraterna intas fortare än fortast och det slinker ner ett par lussebullar här och en pepparkaka eller choklad där… Tyvärr är jag ju väldigt mänsklig även i aspekten att om jag äter skit och inte tränar så mår jag skit.  Och så fastnar det. På mage, rumpa och lår. Nu funderar jag på att köpa ett par skor för vinterlöpning fast jag vet ju att det inte är där problemet ligger, att jag behöver ett par nya skor alltså.

Förra veckan var vi i vart fall ute och sprang en sväng jag och Axxa. Jag, Axxa och ungarna åkte till mina föräldrar på lördagen och sov över till söndagen. Vi åt långfrukost och löste korsord. Bakade pepparkakor och lussebullar, åt deg och åt nybakta lussebullar. Sen blir jag springsugen och träningskläderna (som är med i stort sett jämt) packades upp och så gav jag och Axxa oss iväg. Hon var taggat, jag var taggad och Långängen är ett fantastiskt naturområde att springa i. Insåg efter bara några hundra meter att inta deg och bullar och strax därefter ge sig ut och springa inte var någon hit. Konditionen var under all kritik och knäna gav sig tillkänna efter någon kilometer. Jag måste ju springa 1-2 gånger i veckan för att inte få ont i knäna när jag springer och det har jag inte gjort… MEN vad det var underbart att komma ut! Älskar Långängen! Var helt underbart att vara ute och springa (och gå om vartannat när knäna protesterade för mycket) och Axxa var hur pigg och glad som helst! Vi tog oss runt ca 5,5 km totalt och jag tänkte att det här måste vi göra om snart igen!

Imorgon är det söndag och det har redan gått en vecka sen sist.  Fast jag har gjort otroligt kloka prioriteringar den här veckan! Jag har lunchat med två kollegor jag inte umgåtts med på länge istället för att gå ner på gymmet och jag har prioriterat sömn! Att sova är helt fantastiskt!  Ska fortsätta prioritera sömnen så kommer snart energin komma tillbaka och då blir det lättare att ta tag i resten. Även en del av suget efter snabba kolhydrater försvinner bara man får sova tillräckligt. Måtte bara barnen vara med på tåget att deras mamma ska prioritera sömnen, de är ju liksom en gaaanska stor del i det stora minuset på sömnkontot… 😉

Imorgon är det dags att tända det fjärde ljuset. Otroligt vad snabbt det går, börjar bli dags att fundera på julklappar!