Anna & Axxa och så Chewie förstås

När det inte blir som tänkt…

Publicerat den 24 augusti, 2019 av Anna & Axxa

I fredags ringde Robban mig från jobbet, ”Chewie har gjort illa tassen, det blöder inte (bara lite ljusrosa i början) och han haltar inte men vi bör nog kolla på det när jag kommer hem”… Väl hemma undersöker vi hunden som är livrädd om sina tassar (hanteringsträningen har dock gett jätteresultat, även om det är en bra bit kvar) – på höger lilltå är klokapseln borta och bara pulpan är där… Skitkul…

På kvällen tröttnar jag på att vara så långhårig och vänta på min frisörtid så (enligt Robban) kom jag på den briljanta idén att han kan väl raka mig. Marlon sken upp och jag lär ha sagt att han kan väl börja. Jag minns det dock som att allt detta var Robbans idé. I vart fall så sätter jag mig på pallen, helt lugn, Marlon kör in trimmern i nacken på mig och kör runt ungefär som en kille i moppeåldern kör runt i cirklar för att impa. Ja ni fattar… ”Ojojoj, stopp Marlon”, ropar Robban och jag kände att det var bra nära att det längre håret rök… Sen tar det ett par timmar att försöka trimma till och fixa så att det blir någorlunda jämt – jag är ju inte rakad rakt av utan frisören har klippt/rakat i olika längder för att håret ska falla fint i olika frisyrer och att mitt rätt platta bakhuvud ska se lite rundare ut etc… Robban fattar inte hur jag kunde vara så lugn hela tiden, han trodde det var för att jag ska ha håret utsläppt men jag har det ju alltid uppsatt. Själv känner jag mest, jaja, det är bara hår, det växer ut igen. I vart fall så är jag korthårig nu.

Före

Precis när han sätter igång

Före

Efter
Här har jag den superviktiga uppgiften att hjälpa sonen upp på lekstugetaket då han skulle flytta dit om jag förstod allt rätt, han var lite irriterad i morse…
I bakgrunden ser ni våra vackra odlingar med brännässlor och annat ogräs.

Robban skulle iväg på dragracing med några kompisar men vaknade med enrom huvudvärk så det fick ställas in… Efter en mycket lugn morgon åkte vi på förmiddagen till skogen. Väl där ville Marlon träna sök med Axxa. ”Aha, hur vill du göra då?”, frågade jag. Varpå han talade om precis hur han ville ha det, vilka kommandon han skulle använda etcetera och avslutade med ”jag ska träna henne själv, pappa får gömma sig och du får bara ha koll på Chewie!”. Okej, bara att gilla läget.

Tungan rätt mun! Tjuuuuvstart!

Liiite väl svårt för Chewie att träna passivitet men vad 17, vi körde. Band upp Chewie och så körde Marlon igång. Det vart ett par tjuvstarter, Axxa hör ju inte när man säger stanna och det gäller att ha tydliga och bestämda handtecken! Första skicket for Chewie upp och skällde men då sa jag till, andra låg han bra även om det var lite pip – dock inga skall.

Filmade på sonens begäran och kolla in filmerna i länkarna nedan! Rätt kommandon, dirigeringshanden och allt! Stolt mamma!

Marlons första skick med Axxa och Marlons och Axxas andra skick

På eftermiddagen skulle Marlon på kalas och då tänkte vi åka iväg till Bullandö för lunch och glass – sonen ville dock inte bli lämnad och tiden rann iväg… Maria, mamma till Marlons kompis Viktor, erbjöd sig att ta med Marlon hem så slapp vi stressa. Härligt!
Vi åkte ut och passerade Nora gård och hade 10 minuter till godo innan de stängde! Dit har vi varit på väg i flera år, men de har öppen ca 10-15 på lördagar under säsong, hur många lediga lördagar har man då som man bara är hemma och dessutom kommer ihåg att man ska dit? I vart fall svängde vi in och wow, hit kommer vi åka fler gånger! Så mycket hemmagjorda sylter, marmelader, saft med mera och lokalproducerad rapsolja mm mm.

Bilden är ärligt ”stulen” från Nora Gårds facebooksida

Efter det fortsatte vi ut mot Bullandö där vi tänkt äta i lugn och ro i solskenet på bryggan och njuta av egentid och lugn samtidigt som hundarna får lite lagom socialträning och aktivering med tanke på Chewies klo. När vi kommer dit är det helikopterturer, parkeringsvakter, speakers, hoppborgar, underhållning och det kryllar av människor och hundar! Det är Bullandö marinas 50-års firande! Det visste vi om men hade glömt… Så mycket för den lugna stunden! haha, tog med oss våra grillade mackor och gick en bit bort och åt, egentid fick vi och social- och miljöträning x10 fick hundarna!

I väntan på mackorna får vi lyssna på allsång och skräniga högtalare…

Ikväll skulle vi varit själva då det var Marlons tur att sova hos farmor (Jennifer som där igår) men när vi skulle lämna honom bestämdes att J skulle stanna kvar. En kväll för oss själva, tänkte vi! Men ungefär en halvtimme senare ringde farmor, Marlon hade hemlängtan… Tur vi fick vår lunch i vart fall.

Imorgon har vi ”relations-/samarbetslydnad” för Lena igen. Vet inte riktigt vad jag ska kalla det för, men Chewie och jag tar privatlektioner för att få hjälp med vissa saker, till exempel uppkopplingsträningen och annat.

På återseende!

Publicerat i Axxa, Chewie, Familj, Okategoriserade, VarDag | Lämna en kommentar

Börjar blogga igen!

Publicerat den 23 augusti, 2019 av Anna & Axxa

Ett par år senare tar jag upp det här med bloggandet, igen!

Har ju gjort det i flera omgångar, dels på denna blogg men även på http://rackartyg.bloggplatsen.se samt https://rackartygsaxxa.wordpress.com samt på ett par domäner som inte finns kvar…

Jag gillar att blogga, härligt med en ”dagbok” med bilder men tiden räcker egentligen inte till… När jag och Chewie kom in på räddningskursen i maj fick vi i uppgift att skriva träningsdagbok. Vi fick även en jättefin bok och en penna vi skulle använda och som jag också använt.

Det känns dock inte som min grej, jag har skrivit träningsdagböcker i många år i både lydnadsträning/egenträning/sökträning, you name it, men jag använder dem aldrig för att gå tillbaka och läsa/ta lärdom av tidigare träningar. Har även skrivit i ”anteckningar” på mobilen, men det är samma sak där. Fördelen med en blogg som träningsdagbok är:

Jag gillar att kolla bilder i gamla inlägg 🙂
Jag kan ”kategorisera” och välja om jag ska märka upp det som kurs/egenträning/markeringsträning mm mm så jag kan gå in på exakt det jag vill läsa om, istället för att blädda i en bok och leta är det lättare att hitta om jag vill gå tillbaka och kolla upp något.
Man kan lägga in bilder och filmer!

Kommer börja från och med nu men även under tiden ”bakdatera” inlägg så att jag kan få in träningen from kursstarten i maj så att jag har allt på ett och samma ställe.

Så here we go again!!
Bloggen kommer främst bli en träningsdagbok över min och Chewies (räddnings)träning men även vardag och egenträning (som ska tas upp nu, igen!)!

Enjoy!

Publicerat i Chewie, Markeringsträning, Räddningshundskurs, Räddningsträning | Märkt Chewie, Räddningsträning | Lämna en kommentar

Raka skick, markeringar och uppkoppling

Publicerat den 22 augusti, 2019 av Anna & Axxa

I onsdags kväll åkte jag, Robban, Marlon och hundarna till skogen. Planen var att gå en skogspromenad men så hamnade vi i en glänta där det var så perfekt att träna raka skick… Så då gjorde vi såklart det!

Vi körde fyra skick där vi tränade:
– Raka skick
– Skallmarkeringar
– Koncentration på arbetet då Marlon är med och Axxa sitter och skäller precis bakom

Efter det tränade vi:
– Uppkoppling/passivitet med störning
– Lydnad/kontroll med ”Här” och ”sitt” efter uppkopplingen

Raka skick tränade vi genom att han fick se Robban gå iväg, sedan skickade jag. När han kom fram fick han markera och sedan belöning. De irriterande skallen i bakgrunden tillhör en mycket avundsjuk schäferfröken…

Första skicket/markeringen – en enkel en

Andra skicket för kvällen – andra gången han får testa markering på liggande figge

Tredje skicket – en rak enkel

Fjärde skicket för kvällen – han gjorde den enkla övningen något svårare genom att han sprang upp på ”berget” och skällde nedåt

Jag är supernöjd med träningen!
– Han fokuserar bra, han sitter helt stilla och tyst innan skicken
– Han startar snabbt, kommer snabbt till skall och skäller bra
– Han pep lite vid uppkopplingen ett par gånger men han låg ner hela tiden och han skällde inte! Vilka framsteg! Nu stod vi supernära men precis som med all annan delar vi även upp denna i olika delar: Avstånd för sig, störning för sig, olika svårighet mm där jag anpassar mitt avstånd till honom i förhållande till den yttre störning han utsätts för. Målet är att han ska bli helt lugn, trygg och tyst vid uppkopplingen så småningom, oavsett var jag är någonstans.

Efter träningen när var lite uppe i gasen passade vi på att träna honom på passivitet/lugn vid uppkoppling – något vi måste jobba myyyycket med! Band upp Chewie, enligt rutin, och sen kastade vi pinnar åt Axxa som hon fick leta efter, kampade lite med pinnarna osv. Riktigt bra träning.

Uppkopplingsträning med Chewie

Jag är noga med att han aldrig får ”rusa iväg” varken i huvudet eller benen när han varit uppkopplad, han måste vara lugn och stilla tills jag säger ”nu går vi”. Då går vi iväg under ”här”-kommando. I stort sett alltid i koppel då vi ofta är bland andra, men ikväll gjorde vi exakt samma procedur som vanligt, men han var lös. Gick suveränt!
Efter en sträcka fick han ett ”varsågod” och rusa iväg. Då var det race när all uppdämd energi skulle ut.

Kvällens lärdomar:
– Det kan vara avancerad träning och träning med kvalitet trots att det inte är ett dugg omständigt utan väldigt enkelt

Nöjd kille efter kvällen

Publicerat i Axxa, Chewie, Markeringsträning, Okategoriserade, Räddningsträning, VarDag | Lämna en kommentar

Night Trail Run

Publicerat den 11 februari, 2017 av Anna & Axxa

Jag har fått, och får, lite frågor kring loppet Night Trail Run jag deltog i i höstas så jag tänkte skriva lite om det – även om det är ett tag sen nu…

Jag fick syn på loppet på Facebook och tänkte att ”det här kan vara en kul grej”. Jag messade min springkompis Malin och frågade om ville med och det dröjde inte så lång stund innan jag fick svaret ”Kul! Nu är jag anmäld!” så då var det bara att anmäla sig jag med! Loppet går på kvällen och man springer antingen 5 eller 10 kilometer med pannlampa (krav för att få delta) efter en reflex-snitslad bana genom skog och på stigar, med start och mål vid Bögs gård.

”Night Trail Run är ett lopp där upplevelsen av att springa i skogen står i centrum. Räkna inte med att sätta rekord på milen eller 5 km. Satsa istället på att öppna dina sinnen och njut av känslan att springa i mörkret.”

Jag missade på något sätt att det gick på Halloween så jag hade dubbelbokat loppet med Halloweenfirande med middag hos mina föräldrar, det insåg jag dagen innan… Lördagen den 29 oktober var det så dags! Mitt livs första löparlopp – jag som aldrig skulle springa något lopp, ”det är inte min grej”… Jag körde över barnen till mamma och pappa så att de skulle få fira Halloween och sen åkte jag för att möta upp Malin. Vi åkte sedan vidare till Bögs gård i Sollentuna där loppet skulle gå av stapeln. Lite smånervösa och förväntansfulla då vi inte hade en aning om vad vi hade gett oss in på så var vi där i god tid. I mycket god tid. Vi var där strax efter kl. 16, då de öppnade för nummerlappsuthämtning.

Det var över 800 löpare anmälda, 403 damer och 402 herrar och 700 kom till start. Vid 18 började uppvärmningen för första startgruppen. Vi startade kl 18.25 så det vart mycket väntan, även om det var väldigt trevligt så vart det väldigt kallt! När det var någon halvtimme kvar till vår start var vi helt överens om att vi aldrig någonsin skulle springa ett lopp i slutet av oktober igen, det var alldeles för kallt för att det skulle vara värt det!!

På startfältet innan uppvärmningen

Det är inget UFO, det är startgrupp ”eliten” som satt på sina lampor och snart ska ge sig iväg

Bild 1. På startfältet inför uppvärmningen
Bild 2. Det är inget UFO, det är startgrupp ”eliten” som satt på sina lampor och snart ska ge sig iväg

Det fanns fyra startgruppen och man ställde sig i den startgrupp man tyckte passade sig själv. Det spelade ingen roll om man skulle springa 5 eller 10 km utan det var ens tempo som avgjorde vilken startgrupp man skulle välja.

Startgrupp 1	”Eliten”	För dig som är van att springa snabbt i skog eller springer en slät mil med ett tempo på 4-4.30 min/km
Startgrupp 2	”Snabbast”	För dig som är van att springa i skogen eller springer en slät mil med ett tempo runt 5 min/km.
Startgrupp 3	”Snabbare”	För dig som har provat på att springa i skogen och som springer med ett tempo runt 6 min/km på platten.
Startgrupp 4	”Nattuggla”	För dig som vill ta det lite lugnare och njuta av varje steg på banan

”Banan går ett område nordväst om arenan med fin skog och en del kupering. Nytt för i år är att banläggarAnders letat upp mindre stråk i skogen, istället för att springa på större stigar. Fast det finns förstås platser kvar där det är tvåfiligt.”

Jag och Malin ställde oss i startgrupp 4 men vi var mindre än 10 personer i den så då flyttade vi oss till startgrupp 3. Med facit i hand hade det varit bättre att starta först i grupp 4 än sist i grupp 3 då vi märkte att det vart en hel del kö i början då alla skulle iväg.

Vi bestämde oss för att försöka hålla ihop och Malin skulle ha koll på sin klocka så att vi inte tog ut oss för mycket i början så att vi inte skulle orka genomföra loppet. Målet var att vi skulle klara våra 5 km på max en timme. Väl tilltaget kan tyckas, men vi hade ju ingen aning om hur banan gick.

Det hann bli kolsvart innan vi startade så vi sprang i skogen i beckmörker och följde reflexer som satt uppsatta i träden. Emellanåt fick man gå då det var kö och emellanåt hade vi inga inom synhåll framför oss. Emellanåt var det som att springa i skenet av spotlights då det var löpare med pannlampor överallt omkring oss. Jag märkte att jag tvärtemot många andra gärna springer i uppförsbackar, där övervägande ville gå…

Nu har jag aldrig sprungit något annat lopp men här är alla så fantastiskt trevliga och glada! När vi kom i mål var vi nästan lyriska och sa att ”WOW, det här måste vi göra om igen!!”, man glömmer fort sånt som sades innan start… 😉 Efter loppet hängde vi kvar lite, drack lite kaffe och vatten, åt en korv och banan innan vi lämnade loppet och begav oss hemåt. En erfarenhet och upplevelse rikare.

ntr8
Maffig målgång! Bild lånad från http://nighttrailrun.se

Tiden och placeringen då?
Jo, det gick över förväntan!

Tiden blev 39:58 minuter
Av 167 startande tjejer på 5 km kom jag på placering 103
Av 265 startande totalt på 5 km kom jag på placering 188
Grymt nöjd!

XXL, Team Nordic Trail, multisportshopen med flera hade små tält för försäljning med mera. Det var färgglatt och musik och en härlig stämning kring loppet!

I år kommer loppet gå av stapeln lördagen den 28 oktober och du kan läsa mer om loppet och anmäla dig här.

ntr9

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Att komma igång!

Publicerat den 1 februari, 2017 av Anna & Axxa

Ibland är det svårt att komma igång, eller kanske inte att komma igång för det där ”jag börjar på måndag” eller ”1:a januari, då”!… Det brukar ju faktiskt fungera! Ett tag…

Här går det trögt… Jag har kommit upp i träningsmängden en träning/vecka, vilket i och för sig är bättre än en träning var tredje vecka men det är långt ifrån vad jag vill och vad jag behöver för att må bra. Jag har därför tecknat upp mig för en ny period för mamma fitness. Visserligen bara för en månad till att börja med, men jag tror att det ska räcka och gör det inte det så är det bara att förlänga. Robban frågade om jag ser det som ett misslyckande, att jag måste ta hjälp igen för att få till rutiner etc. Men så ser jag det inte alls. Varför inte ta hjälp, när hjälp finns att få? Jag behöver skaffa mig nya rutiner då jag numera har ett jobb där det inte finns så många rutiner, där i stort sett alla dagar ser olika ut. Jag behöver tips på matlådor att äta i bilen/på väg utan att värmas upp men som inte är kalla (typ mattermos) och jag behöver en spark i baken. För mig funkar det kanon att ”rapportera” allt jag ätit och få input på det, samt att rapportera den träning jag gjort. Hoppas jag får lika bra PT denna gång!

Det ”märkliga” är att det hjälper bara att anmäla sig! Jag anmälde mig den 16 januari och sen dess har jag i kapat mitt godisätande rejält (6 bitar på hela tiden!) och ni ska veta att frestelserna är många! Och lättillgängliga!

Fredag eftermiddag

Måndag förmiddag fylldes det på…

Gaaanska mycket extra i en enorm behållare bredvid

Några dagar senare kom det mer

Trots den senaste tidens frestelser har jag redan gått ner ett par kg! Försöker tänka mer på vad jag äter när jag äter ute, ta med matlåda någon gång i veckan i vart fall och så inte äta godis/bullar etc. Förra veckan tränade jag två gånger, både måndagen och fredagen! Och allt jag har gjort är att anmäla mig! Amazing!

Publicerat i Min kropp, Okategoriserade, VarDag | 2 kommentarer

Det går trögt…

Publicerat den 17 december, 2016 av Anna & Axxa

Det går trögt att komma igång med kost och träning… Bestämmer mig ofta men kommer av mig innan jag börjat. De snabba kolhydraterna intas fortare än fortast och det slinker ner ett par lussebullar här och en pepparkaka eller choklad där… Tyvärr är jag ju väldigt mänsklig även i aspekten att om jag äter skit och inte tränar så mår jag skit. Och så fastnar det. På mage, rumpa och lår. Nu funderar jag på att köpa ett par skor för vinterlöpning fast jag vet ju att det inte är där problemet ligger, att jag behöver ett par nya skor alltså.

Salomon Spikecross

Salomon snowcross

Förra veckan var vi i vart fall ute och sprang en sväng jag och Axxa. Jag, Axxa och ungarna åkte till mina föräldrar på lördagen och sov över till söndagen. Vi åt långfrukost och löste korsord. Bakade pepparkakor och lussebullar, åt deg och åt nybakta lussebullar. Sen blir jag springsugen och träningskläderna (som är med i stort sett jämt) packades upp och så gav jag och Axxa oss iväg. Hon var taggat, jag var taggad och Långängen är ett fantastiskt naturområde att springa i. Insåg efter bara några hundra meter att inta deg och bullar och strax därefter ge sig ut och springa inte var någon hit. Konditionen var under all kritik och knäna gav sig tillkänna efter någon kilometer. Jag måste ju springa 1-2 gånger i veckan för att inte få ont i knäna när jag springer och det har jag inte gjort… MEN vad det var underbart att komma ut! Älskar Långängen! Var helt underbart att vara ute och springa (och gå om vartannat när knäna protesterade för mycket) och Axxa var hur pigg och glad som helst! Vi tog oss runt ca 5,5 km totalt och jag tänkte att det här måste vi göra om snart igen!

axxa

Imorgon är det söndag och det har redan gått en vecka sen sist. Fast jag har gjort otroligt kloka prioriteringar den här veckan! Jag har lunchat med två kollegor jag inte umgåtts med på länge istället för att gå ner på gymmet och jag har prioriterat sömn! Att sova är helt fantastiskt! Ska fortsätta prioritera sömnen så kommer snart energin komma tillbaka och då blir det lättare att ta tag i resten. Även en del av suget efter snabba kolhydrater försvinner bara man får sova tillräckligt. Måtte bara barnen vara med på tåget att deras mamma ska prioritera sömnen, de är ju liksom en gaaanska stor del i det stora minuset på sömnkontot… 😉

Idag har jag inte heller tränat, men jag har druckit kaffe och läst om träning!

Imorgon är det dags att tända det fjärde ljuset. Otroligt vad snabbt det går, börjar bli dags att fundera på julklappar!

Publicerat i Axxa, Canicross, Familj, Löpning, Okategoriserade, VarDag | Lämna en kommentar

Barbapappamamma flyger till Sundsvall

Publicerat den 29 november, 2016 av Anna & Axxa

Sitter på flyget till Sundsvall när jag inser att jag glömt att ta med en bok, jag har glömt tidningen jag köpte för att läsa på flyget och jag har inget spotify då det av någon anledning blivit nerstängt… Ja, så kan det bli ibland… Får mig i vart fall serverat en fantastisk frukost av BRA, deras yoghurt – mmmm…. Kommer på att det här är ju det perfekta tillfället att skriva ett inlägg till min sovande blogg!

Lovar mig själv här och nu att jag ska börja blogga mer frekvent igen! Jag gillar ju att reflektera och skriva ner mina reflektioner och att föra någon slags ”händelsebok” – att kalla det dagbok är ju att ta i… 😉

Titeln är tyvärr lite ”dagens sanning”…Sen jag bytte tjänst har det varit fullkomligt omöjligt (okej, en liten vit lögn för allt går bara man vill – right?!…) att få till träning. Mitt mål är att träna minst 3ggr/vecka men helst 5-6 gånger, styrketräning och löpning lite blandat. I höst har det blivit i snitt en gång var tredje vecka… När jag tränar mindre och hösten med mörker och kyla tränger sig på blir jag dessutom rätt slapp med maten. Tjänsten jag har innebär att jag åker en hel del mellan ”mina” butiker och jag har inte kommit in i några matrutiner utan det blir mycket äta ute, en korv i farten etcetera. Driftens korvlunchar är ett välkänt begrepp på företaget och nu har jag insett varför, trots att jag aaaldrig skulle hamna där. Yeah right! Mindre träning och sämre (koll på) mat leder till viktuppgång, förslappade muskler och en kropp som kan gå av utan hackor…

Anna då – maj 2016 – kära ryggmuskler, jag saknar er…

Anna nu – november 2016

Anna då – maj 2016 – kära ryggmuskler, jag saknar er… Anna nu – november 2016

Dessvärre leder det även till sämre hår och hy samt mindre energi och ökad trötthet. Man har så mycket att förlora på att inte sköta kost och träning och så otroligt mycket att vinna om man sköter dessa delar, både nu och i framtiden! Nej, fram för bättring!

På Black Friday-rean köpte jag vantar, mössa, strumpor, tröjor och tights för vinterlöpning så nu kan jag i vart fall inte skylla på att jag inte kan springa på grund av fel kläder/väder. Ledsen kids, det blir inga julklappar i år för mamma shoppade upp pengarna! Oooops!… Bara det är väl anledning nog att ta upp träningen igen! 😉

Ja, det vart en lång men härlig arbetsdag med korvlunch i farten…
Nu ska jag ”kila” hem och sjunka ner i soffan innan det är dags att ta nya tag imorgon.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Nya utmaningar!

Publicerat den 11 september, 2016 av Anna & Axxa

Jag älskar att lära mig nya saker och att utvecklas. Att gå på olika kurser, föreläsningar och läsa artiklar på nätet och i olika tidningar. På jobbet har jag haft samma tjänst i 6,5 år (med paus för mammaledighet) men tjänsten har utvecklats hela tiden, mycket beroende på att jag själv sett till att effektivisera och bett att få nya och fler arbetsuppgifter.

I våras kände jag att jag ville testa på något annat men samtidigt trivs jag väldigt bra på mitt jobb… Ganska snabbt tog jag tag i saken, jag uppgraderade mitt CV lite o sökte ett föräldravikariat på jobbet. Man fick en jätterolig uppgift där man skulle göra en SWOT-analys av sig själv och av en Pressbyrå. En SWOT- analys innebär att man analyserar styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Utöver det skulle man analysera en resultaträkning och resultatet skulle man sedan redovisa i en PP-presentation på max 20 minuter. Jag fick det!

Från redovisningsekonom till distriktschef
Den 15:e augusti började jag i min nya arbetsgrupp och det känns helt rätt! Det är heeelt andra arbetsuppgifter än det jag gör nu. Från att sitta på mitt lilla rum och hålla på med siffror hela dagarna (ok, lite överdrivet men typ) till att vara på kontoret två dagar i veckan och ute i butik i olika ärenden ca tre dagar veckan och så lite inrikes resor på det.

Förra torsdagen flög jag till Sundsvall över dagen

I tjänsten ingår en Volvo xc60 så utöver jobbutmaningarna ingår utmaningen att köra manuellt istället för automat, det är lite ryckigt just nu men jag tänker bli grym på att köra manuellt. 😉 Jag måste även… Hitta dit jag ska! Både till butikerna och olika vägar till jobbet då det är trafikkaos och köer rätt ofta. En hel del felkörningar blir det men jag får träna på stadskörning och se mycket av Stockholm!

I fredags åkte jag till jobbet i Stadshagen via Medborgarplatsen, Gamla stan, Vasagatan, Kungsgatan… Det blir som sagt lite stadskörning och sightseeing emellanåt. 😉

Arbetsuppgifterna är enormt varierande och ingen dag är den andra lik. Just nu är jag på väg till Piteå och Luleå för att gå bredvid min kollega vid en inventering och butiksmöte.

Arlanda Express

Träningen har tyvärr uteblivit helt sedan ett tag tillbaka men jag ska försöka komma igång snart igen och även bli mer aktiv med bloggen.

Publicerat i VarDag | Lämna en kommentar

Axxa – från rehab till uppbyggnad

Publicerat den 28 augusti, 2016 av Anna & Axxa

I början av semestern åkte jag och Axxa tillbaka till sjukgymnasten/fysioterapeuten Charlotte på Animalen för uppföljning. Vi kommer att ses med regelbundna mellanrum för uppföljning och planering av Axxas fortsatta fysträning. Vi insåg båda två att operationen tagit väldigt hårt på Axxa, mycket hårdare än vad vi trott och enligt Charlottes erfarenhet… Härligt är dock att 10,5 månader med rehab är över!!! 3,5 månad innan operationen då vi inte visste vad som vad fel bara att något var fel samt 7 månader efter operationen.

Axxa har hela livet varit ojämn i sina bakbensmått (man mäter lårens omkrets med måttband), det har dock varit inom felmarginalen och därför har vi inte lagt något ”värde” i det utan bara registrerat. Intressant är att efter ryggoperationen är hon helt jämn! Över sju månader efter operationen har hon fortfarande ca 2 cm mindre omkrets än före operationen så det är rätt mycket muskelmassa som försvunnit.

Nu är det inte längre rehab som gäller utan uppbyggnad. I dagsläget kan Axxa gå runt en timme på asfalt, beroende på hastighet. Går vi långsammare kan vi gå längre och tvärtom. Grusvägar kan vi gå längre på men allra bäst är skogsstigar.

Jag får hela tiden känna av hur dagsformen är och anpassa efter den. Samtidigt som vi måste försöka stegra för att inte stagnera. Att ha en hund på rehab och även under uppbyggnad medför ett otroligt ansvar. Att ”pressa på” utan att pressa för hårt. Hon kommer fortfarande tappa

Springa med hund på rehab?
Jag kan tänka mig att vissa reagerat på att jag varit ute och sprungit med Axxa och ibland längre sträckor (över 5 km). Ska man verkligen springa med en hund på rehab??? För oss har det ingått i rehabträningen. Vi har varit ute och sprungit dels för att jag vill springa och dels för att det är ett bra sätt att få upp Axxa i trav på ett underlag som är att föredra. Vi springer enbart i skogen och någon enstaka gång ibland på grus, när vi springer slår jag flera flugor i en smäll:
– Skonsamt underlag
– Jag får upp Axxa i trav
– Hon drar lite grann vilket gör att vi tränar styrka i rygg och bakben
– Hon rör sig i varierad terräng vilket gör att vi nu ersatt kavallettin med skogsstigar
– Axxa får anstränga sig och det blir mer variation samtidigt som vi har ”kul”.

Viktigt är dock att sätta Axxa och hennes träning i första hand och inte min egen träning. Jag kan i stort sätt aldrig följa planeringen för min egen träning. Mina träningsmål med dagens löpning kan t.ex. vara springa x km utan att gå, springa fartlek (dvs variera farten mycket på olika sträckor), springa på en viss hastighet, springa x kilometer men så vill Axxa gå eller stanna och lukta någonstans och då vet jag inte om hon vill lukta för att lukta eller om hon stannar och luktar för att det börjar ta emot/kännas någonstans? Vill hon gå för att det känns någonstans eller bara för att? Hon är ju dessutom inte purung längre utan fyller 9 år om bara några dagar så även åldern spelar ju in, även om hon är fräsch med tanke på allt hon varit med om och för sin ålder så sätter ju självklart allt sina spår. Jag kan inte jaga tider eller kilometer, vilket i och för sig inte är mitt huvudmål med löpningen heller men man vill ju stegra sin träning. Det är dock inget jag kan räkna med utan vi ”lallar runt” lite i löpspåret. Även promenaderna anpassas efter dagsform, ibland kan vi gå längre och ibland får vi korta av, ibland kan vi gå i min normala takt och ibland lullar vi fram i pensionärstempo med en hel del stopp. Ibland är det frustrerande men det är så det måste vara.

I somras berättade jag för Jennifer att Axxa aldrig kommer bli helt bra igen och att de aldrig kommer kunna leka som de gjort tidigare och att hon aldrig bör kasta bollar eller pinnar till henne igen. Jennifer fick en mindre livskris igen men efter det har hon tagit sin och Axxas relation till en ny nivå. De har börjat träna lite tillsammans, vi hittar nya sätt att leka på som båda två gillar och hon är oerhört mån om att Axxa ska må så bra det bara går.

Vår uppbyggnadsträning just nu
Joggingturer i skogen (trav, kavalletti, lite drag, balans)
Promenader
Viktmanchetter på bakbenen – efter ett program utformat för Axxa
Stretcha benen efter dagens längsta promenad
Massage någon gång i veckan
Simning så länge det är ok temperatur i vattnet
Jag kommer även återgå till att lyfta benen diagonalt för fortsatt ”rehab”, enkel men effektiv träning

Efter den långa rehaben och alla de bakslag vi haft är jag trots allt glad för att vi bestämde oss för att genomföra operationen. Jag skulle absolut göra om den igen om jag stod där jag stod i slutet av förra året. Hur det än är så är jag säker på att Axxa inte skulle levt idag om vi beslutat annat, innan operationen gick det fort utför. Varje vecka är en extra vecka tillsammans!

Publicerat i Axxa, Canicross, Löpning, Okategoriserade, Träning, VarDag | Lämna en kommentar

Mammamage

Publicerat den 18 augusti, 2016 av Anna & Axxa

I våras började jag mer och mer inse att jag inte hade ordentlig kontakt med mina djupa, inre magmuskler. I början av sommaren tog jag därför kontakt med en naprapat som utbildat sig till certifierad mammamagetränare för en kontroll, jag hittade henne via mammamage.se. Jag fick en tid i början av semestern och två saker konstaterades väldigt fort:

Jag har ingen magmuskeldelning utan magen har läkt ihop helt efter båda mina graviditeter, något som även MVC konstaterat.
Jag har svårt att få kontakt med de djupa magmusklerna och under träning samt i vardagssituationer får inte min rygg och kropp det stöd den behöver.

Magmuskeldelning uppstår under graviditeten för att magen ska kunna växa. Väldigt förenklat kan man säga att den magmuskeldelning, diastasis recti , man vanligtvis pratar om är hur bred magmuskeldelning man har och det anges ofta i antal fingrar alt. centimeter i bredd. Där har jag ingen delning. Det man också kan kontrollera är hur djup magmuskeldelning man har samt hur bra kontroll man har över de djupare magmusklerna och det är det djupet samt kontrollen jag måste jobba med. Hur bred och djup delningen blir under graviditeten är väldigt individuellt samma sak gäller hur mycket det växer ihop efteråt. Jag förstod att jag hade problem med att aktivera den djupa muskulaturen när jag såg hur min mage såg ut när jag plankade. Min mage såg ut ungefär som på bilden nedan.

Bild lånad från http://ptcarro.blogg.se/2015/july/mamma-snack-diastas-och-brack.html

plankan magbild mamma_fitness_illustration6B_original

Gör du plankan och magen ser ut som ovan? Då har du inte rätt aktivering med djupa magmuskulaturen.

Jag fick ”träningsförbud” vad gäller vissa övningar som tunga lyft (tänk marklyft, knäböj, axelpress mm) och tyngre magövningar som till exempel plankan. Jag kunde hålla stödet vid sidoplankan så den kunde jag göra, men inte den vanliga. Eftersom jag inte kunde hålla bålstödet vid plankövningar föll många magövningar bort och även armhävningar och liknande som ju utgår från plankan. Istället fick jag lära mig hur jag ska hitta kontakten, något jag faktiskt inte kunde samt hur jag håller bålstödet etcetera och jag fick även med mig flera övningar att göra hemma.

Anledningen till ”träningsförbudet” är att de yttre, ytliga musklerna har lätt för att ta över från de inre, djupare musklerna vid olika rörelser. Detta då de ytliga är till för att jobba med kraftfulla rörelser under kort tid. Ju mer du då tränar tungt, desto lättare kopplas de ytliga musklerna in och de djupare musklerna står tillbaka mer och mer. Det här mönstret ville vi bryta.

Magmuskeldelning kan även drabba män och icke-gravida, till exempel vid kraftig viktuppgång eller felaktig/för tung träning.

Det finns flera olika sätt för att aktivera de djupa magmusklerna och för mig fungerade ”blixtlåset” väldigt bra. Det vill säga att man tänker sig att man stänger ett blixtlås i underlivet och upp till naveln. ”Knip först runt ändtarmens slutarmuskel. Fortsätt knipa framåt, förbi slidans och urinrörets mynning och fram mot blygdbenet. Spänn och lyft slutligen upp bäckenbotten i riktning mot naveln.” Detta och fler sätt kan du läsa om här.

Inte nog med att man ska aktivera de djupa magmusklerna – man ska dessutom kunna andas samtidigt! I förlängningen även kunna träna andra rörelser och sedan kunna använda sig av det i vardagen där bålstödet behövs, och till sist ska det kopplas in automatiskt vid behov…

Det kändes otroligt bra att få en riktig genomgång av någon som vet hon pratar om! Vi bokade en ny tid ungefär fyra till fem veckor senare för uppföljning.

Under tiden mellan besöken har jag fått träna hemma själv. Jag har dels tränat på de övningar jag fick men jag har även kört min vanliga träning samt även sprungit några få gånger. Under min vanliga styrketräning har jag plockat bort de mest belastande övningarna samt att jag i första hand fokuserat på de djupa magmusklerna och i andra hand på de övningar jag gjort. Istället för att köra till exempel 12 reps i en övning har jag fått dela upp i mycket kortare repetitioner med micropauser emellan för att vila ”coren” samt hitta rätt aktivering igen. Jag har kanske kört 5 + 2 + 3 + 2 repetitioner i ett set istället för 12 i ett svep. Dessutom har jag använt mig av något lägre vikter. Vilken träningsvärk jag hade första gången, herregud! Jag hade en ”molande” värk i precis hela magen!

De övningar jag fick från henne var bland annat att först och främst hitta knipet och kontrollen lättare, därefter att hålla knipet och kontrollen och lyfta en fot, lyfta ett ben och motsvarande arm samtidigt. Att kunna röra benet fram och tillbaka, att kunna rita åttor på marken med foten och samtidigt hålla kontrollen. Väldigt basic men för mig svårt.

Igår var jag där igen och vilken skillnad det blivit! Jag hittar knipet och hela aktiveringen, jag gör det mycket fortare och vid kontrollen av djupet så var det en markant skillnad när jag aktiverade ”korsetten” mot när jag var där första gången och inte kunde aktivera den. Min träning fick mycket väl godkänt och idag får jag nya träningsuppgifter med stegringsplan att fortsätta med via mail. Jag behöver inget nytt återbesök men kan tänka mig att gå dit om några månader igen för att ”sätta press” på mig själv att fortsätta träna samt genomföra en ytterligare kontroll. Jag kan nu göra en till två armhävningar där jag lyckas hålla bålstödet korrekt genom hela övningen samt lite andra ”tyngre” träning i korta stunder. Plankan på knä kan jag köra men inte vanliga plankan än så länge, det finns så många andra övningar att göra så det är rätt lugnt för min del.

All info är hämtad från mammamage.se och mamma.fit samt från mina två träffar med mammamagekonsulten. Nedan är några länkar jag rekommenderar att börja med om du vill läsa mer om detta:

Hur hitta knipet?
Om magmusklerna
Vad är diastas?
Vad är diastasis recti?
Tre problem som nybliven mamma

Publicerat i Min kropp, Träning, VarDag | Märkt disastasis recti, knip, magmuskeldelning, mammamage | Lämna en kommentar