I början av semestern åkte jag och Axxa tillbaka till sjukgymnasten/fysioterapeuten Charlotte på Animalen för uppföljning. Vi kommer att ses med regelbundna mellanrum för uppföljning och planering av Axxas fortsatta fysträning. Vi insåg båda två att operationen tagit väldigt hårt på Axxa, mycket hårdare än vad vi trott och enligt Charlottes erfarenhet… Härligt är dock att 10,5 månader med rehab är över!!! 3,5 månad innan operationen då vi inte visste vad som vad fel bara att något var fel samt 7 månader efter operationen.

Axxa har hela livet varit ojämn i sina bakbensmått (man mäter lårens omkrets med måttband), det har dock varit inom felmarginalen och därför har vi inte lagt något ”värde” i det utan bara registrerat. Intressant är att efter ryggoperationen är hon helt jämn! Över sju månader efter operationen har hon fortfarande ca 2 cm mindre omkrets än före operationen så det är rätt mycket muskelmassa som försvunnit.

Nu är det inte längre rehab som gäller utan uppbyggnad. I dagsläget kan Axxa gå runt en timme på asfalt, beroende på hastighet. Går vi långsammare kan vi gå längre och tvärtom. Grusvägar kan vi gå längre på men allra bäst är skogsstigar.

Jag får hela tiden känna av hur dagsformen är och anpassa efter den. Samtidigt som vi måste försöka stegra för att inte stagnera. Att ha en hund på rehab och även under uppbyggnad medför ett otroligt ansvar. Att ”pressa på” utan att pressa för hårt. Hon kommer fortfarande tappa

Springa med hund på rehab?
Jag kan tänka mig att vissa reagerat på att jag varit ute och sprungit med Axxa och ibland längre sträckor (över 5 km). Ska man verkligen springa med en hund på rehab??? För oss har det ingått i rehabträningen. Vi har varit ute och sprungit dels för att jag vill springa och dels för att det är ett bra sätt att få upp Axxa i trav på ett underlag som är att föredra. Vi springer enbart  i skogen och någon enstaka gång ibland på grus, när vi springer slår jag flera flugor i en smäll:
– Skonsamt underlag
– Jag får upp Axxa i trav
– Hon drar lite grann vilket gör att vi tränar styrka i rygg och bakben
– Hon rör sig i varierad terräng vilket gör att vi nu ersatt kavallettin med skogsstigar
– Axxa får anstränga sig och det blir mer variation samtidigt som vi har ”kul”.

Viktigt är dock att sätta Axxa och hennes träning i första hand och inte min egen träning. Jag kan i stort sätt aldrig följa planeringen för min egen träning. Mina träningsmål med dagens löpning kan t.ex. vara springa x km utan att gå, springa fartlek (dvs variera farten mycket på olika sträckor), springa på en viss hastighet, springa x kilometer men så vill Axxa gå eller stanna och lukta någonstans och då vet jag inte om hon vill lukta för att lukta eller om hon stannar och luktar för att det börjar ta emot/kännas någonstans? Vill hon gå för att det känns någonstans eller bara för att? Hon är ju dessutom inte purung längre utan fyller 9 år om bara några dagar så även åldern spelar ju in, även om hon är fräsch med tanke på allt hon varit med om och för sin ålder så sätter ju självklart allt sina spår. Jag kan inte jaga tider eller kilometer, vilket i och för sig inte är mitt huvudmål med löpningen heller men man vill ju stegra sin träning. Det är dock inget jag kan räkna med utan vi ”lallar runt” lite i löpspåret. Även promenaderna anpassas efter dagsform, ibland kan vi gå längre och ibland får vi korta av, ibland kan vi gå i min normala takt och ibland lullar vi fram i pensionärstempo med en hel del stopp. Ibland är det frustrerande men det är så det måste vara.

I somras berättade jag för Jennifer att Axxa aldrig kommer bli helt bra igen och att de aldrig kommer kunna leka som de gjort tidigare och att hon aldrig bör kasta bollar eller pinnar till henne igen. Jennifer fick en mindre livskris igen men efter det har hon tagit sin och Axxas relation till en ny nivå. De har börjat träna lite tillsammans, vi hittar nya sätt att leka på som båda två gillar och hon är oerhört mån om att Axxa ska må så bra det bara går.

Vår uppbyggnadsträning just nu
Joggingturer i skogen (trav, kavalletti, lite drag, balans)
Promenader
Viktmanchetter på bakbenen – efter ett program utformat för Axxa
Stretcha benen efter dagens längsta promenad
Massage någon gång i veckan
Simning så länge det är ok temperatur i vattnet
Jag kommer även återgå till att lyfta benen diagonalt för fortsatt ”rehab”, enkel men effektiv träning

Efter den långa rehaben och alla de bakslag vi haft är jag trots allt glad för att vi bestämde oss för att genomföra operationen. Jag skulle absolut göra om den igen om jag stod där jag stod i slutet av förra året. Hur det än är så är jag säker på att Axxa inte skulle levt idag om vi beslutat annat, innan operationen gick det fort utför. Varje vecka är en extra vecka tillsammans!